Om du fick välja, skulle du hellre ha ett eller två ögon?

När man har två ögon har man något som kallas för ”binokulär syn”. Det betyder att man har ett synfält där information från båda ögonen smälter samman och det ger en både bättre bedömningsförmåga och något man brukar kalla för ”djupseende”. Man ser mera och djupare med två ögon istället för ett. Redan här kan vi notera att jag satt rubriken Tro OCH vetenskap, inte tro eller vetenskap. Tro och vetenskap står här för två olika förhållningssätt till livet. Bägge finns i människan och de behöver inte utesluta varandra. Inledningsvis kan vi prata om de två förhållningssättet som förundran (tro) och undran (vetenskap).

En olycklig kärlekshistoria

När jag brukar berätta om tro och vetenskap för mina konfirmander brukar jag beskriva det som en olycklig kärlekshistoria. Som alla kärlekshistorier är det också en historia full av nyfikenhet, intresse, attraktion, men också misstänksamhet, hjärtesorg och missförstånd. Bägge söker, men på olika sätt. Hur kärlekshistorien fortsätter i våra enskilda liv är upp till var och en av oss. Jag brukar illustrera några poänger om relationen mellan tro och vetenskap utifrån några målningar av den franske konstnären och poeten Louis Janmot (1814-1892) från hans serie Le Poème de l’âme, ”Själens dikt”. Något var på gång redan i barndomen…

Inledningsvis ser vi, enligt min tolkning, på målningen tro (flickan till vänster) och vetenskap (pojken till höger vid blomman) som illustrerar de två förhållningssätten. Vetenskapens pojke undrar. Han studerar blomman som här får representera en del av den synliga, materiella verkligheten. Målet med vetenskapliga upptäckter och teorier är att förstå den materiella verklighetens utformning. Detta är beroende av specifika metoder och upptäckter, som partikelfysik eller paleontologi. Trons flicka pekar mot något som vi inte ser, det osynliga. Skönhet, mystik, värde och mening ligger nämligen utanför naturvetenskapernas forskningsområden. Vi kan här minnas kyrkofädernas ord om hur de ting som syns leder oss mot de ting som inte syns. Jag brukar också låta mina konfirmander titta på The Rabbit-Duck-illusion som också använts av många betydelsefulla tänkare som Joseph Jastrow, Ludwig Wittgenstein och Thomas Kuhn för att göra flera olika filosofiska poänger. 

Men den enkla poäng jag försöker göra med illusionen är att visa att kan vi se både en hare och en anka? Kan vi se på livet både med trons öga och med vetenskapens öga och se att båda har viktiga insikter att ge oss?

Tänka i mysteriet

Tron ser och söker meningen i livet. Tron söker svar på frågor om vad ett gott liv innebär, vishet och existentiell hälsa. Vetenskapen, med kritiskt tänkande och experiment funderar på hur världen är uppbyggd och hur den fungerar. Man skulle kunna säga att vetenskapen, med ”kalla fakta” försöker se livet som ett hus, försöker se hur det är uppbyggt, konstruerat och hur det fungerar. Medan tron, ”med varmt hjärta” ser livet som ett hem, och söker hur vi ska leva där tillsammans. Båda förhållningssätten berikas av varandra. Historiskt sett har kyrkan finansierat och varit intresserad av vetenskap men Galileo Galilei (1564-1642) åstadkom en svår blockering hos teologerna när han hävdade:

”Om inte naturen ger sitt svar på våra frågor frivilligt, utan gömmer sina hemligheter för oss borde vi underkasta henne tortyr och genom inkvisition dra ut svar ur henne – om hon inte ger dem på annat sätt.”

Och det var ju inte så snällt sagt. Även om vi lärt oss mycket så kom det till ett dyrt pris. I västerlandet fick detta synsätt med tiden också katastrofala effekter på förhållningssättet till den skapade verkligheten. Förutom miljöförstöring har det för många också lett till en situation där livet är ”inget annat än…” (Läs mer i min essä om Sekularisering och radikalortodoxi). Vetenskapen kan lära oss att bygga atombomber, men kan inte säga oss om vi ska använda dem eller inte. Vi kan inte heller vetenskapligt bevisa att sådana saker som mänskliga rättigheter finns ”på riktigt” i t.ex ett laboratorium, men det är något som vi tror på. Därför sa också Albert Einstein: ”Vetenskapen är förlamad utan religion och religionen är blind utan vetenskapen.”

Men kanske håller något på att skifta i vår kultur. Färre och färre är beredda att leva i en värld som bara är materialistisk och kausal. Många upplever att det inte gör full rättvisa åt erfarenheten av vad det är att vara människa, att allt bara består av slump eller orsak och verkan. Många bär på en längtan efter att vidga världen för att få plats för skönhet och mening.

Vetenskapen kan hjälpa tron med hälsosam självkritik och saklig granskning. Men väldigt lite i vetenskapliga upptäckter motsäger ju själva kärnan i tron, att det finns en personlig Gud som agerar i universum och som har en större vis plan och att det finns en kallelse och livsväg för människan att upptäcka. Naturvetenskapens område är att undersöka naturen. Gud och andlighet går inte att undersöka med naturvetenskapens verktyg och språk. Det måste undersökas med hjärtat, förståndet och själen – och förståndet måste hitta ett sätt att omfatta båda dessa områden – tro och vetenskap. Vad är det som händer när de inte får vara tillsammans?

Med bilden ovan vill jag visa hur tron och vetenskapen vandrar tillsammans i vårt liv med sina olika perspektiv. De kan söka tillsammans men i sökandet och lärandet möta en hel del olika lärare, både religiösa och icke-religiösa, som kanske inte alltid är så glada över att dessa ungdomar sällskapar. Det är dessa olika typer av lärare som inte vill att man ska se på livet med mer än ett öga. Eller som säger att du får inte se både en anka och en hare på bilden ovan, du får bara se en hare eller bara en anka.

Men huvudfåran av den kristna trons människor har faktiskt under århundradena i regel medvetet relaterat sin egen tids vetenskap och sin egen tids kunskaper till sin tro. De har gjort det i en fast övertygelse om att vetenskapliga upptäckter och framsteg inte är ett hot mot deras tro på Gud. Kristen tro är inte en tro som fyller ut luckorna i vårt vetande. Den kristna tron fördjupar och förskönar det vetenskapliga vetandet.

Bland annat eftersom modern naturvetenskap och astrofysik inte fanns när Bibelns texter skrevs förstår vi säkert att de olika skapelseberättelserna i Bibeln (t.ex 1 Mos 1-2, Job 38, Ord 8:22-36, Joh 1:1-3, Kol 1:15-19) inte har som syfte att undervisa om naturvetenskap, astrofysik eller kvantmekanik. Det är teologiska texter som ger oss förblivande existentiella budskap, om bland annat hur Gud och mänsklighet är relaterade i gemenskap med varandra. Naturvetenskap och astrofysik är inte heller i sig några alltigenom ateistiska projekt. Naturvetarna, proffs som de oftast är, drar ju också faktiskt strikta gränser för var den vetenskapliga verksamheten har sitt kompetensområde. För den kristne behöver alltså inte god vetenskap vara något hot mot tron utan något som berikar och fördjupar den. Även om modern naturvetenskap inte fanns på 300-talet kan vi ta till oss orden från kyrkofadern Augustinus:

”Vanligtvis vet även den som inte är kristen något om jorden, himlarna, jordens övriga element, om stjärnornas rörelse och kretslopp och till och med deras storlek och inbördes positioner, om de förutsägbara sol- och månförmörkelserna, de återkommande rytmerna för år och årstider, om olika slags djur, örter, stenar och så vidare, och denna kunskap anser han vara säkrad genom förnuft och erfarenhet.

Det är en farlig och skamlig sak att en otroende hör en kristen, förmodligen då han utlägger den heliga Skrift, tala nonsens om dessa ämnen. Vi borde göra allt för att undvika en sådan pinsam situation, där människor ser en stor okunskap i en kristen och hånskrattar åt den. Det skamliga är inte så mycket att en okunnig individ hånas, utan att människorna utanför de troendes familj tror att våra heliga författare hade sådana åsikter och att, till stort förfång för dem vars frälsning vi arbetar för, Skriftens författare kritiseras och avvisas som obildade människor.

Om de märker att en kristen har fel inom ett område som de själva känner till väl och hör honom hålla fast vid sina dåraktiga åsikter om våra böcker, hur ska de då kunna tro på de böckerna när det gäller de dödas uppståndelse, hoppet om evigt liv och himmelriket när de anser att sidorna är fulla av felaktigheter vad gäller fakta som de själva har fått kunskap om genom erfarenhet i ljuset av förnuftet?”

Bara för att återigen belysa och synliggöra hur den andliga läsningen av Skriften var så central för kyrkofäderna, redan långt innan modern naturvetenskap fanns på kartan (!) ska vi också ta några nästan provokativt ”moderna” citat från Origenes av Alexandria (ca 185-253) och Basileios av Caesarea (ca 330-379):

”Vem med insikt skulle anta uppfattningen kring den andra och tredje skapelsedagens kväll och morgon, att dessa dagar ägde rum utan någon sol, måne och stjärnor. Att den första dagen förlöpte utan att ens någon himmel fanns där. Vem vore så dum att den skulle anta uppfattningen att Gud i rollen som någon sorts husbonde planterade en trädgård i Eden vänd österut och där planterade ett livsträd helt synligt och på ett påtagligt sätt. Så att den som med sina kroppsliga tänder åt dess frukt erhöll evigt liv. Eller att det andra trädet, det på gott och ont, gjorde att de som åt därav blev delaktig däri. Eller att det med hörseln skulle vara möjligt att höra Gud traska runt i trädgården om kvällen. Eller att Adam gömde sig under ett träd. Missförstå mig inte. Jag avskriver inte dessa texters mystiska innebörder, som öppnar sig allegoriskt. Det jag menar är att berättelserna inte ska tolkas bokstavligt.”

Dessa mystiska innebörder och förblivande existentiella hemligheter är något vi får anledning att återvända till.

”Människan är ett djur som fått kallelsen att bli Gud.”

– Basileios av Caesarea (ca 330-379)

I sin bibelläsning satte kyrkofäderna främst fokus på andlig vägledning och Kristus (vi får anledning till att återvända till deras undervisning längre fram). De av oss som söker att inspireras av dem är alltså fria till att avstå från att blanda ihop Bibeln med naturvetenskap för att just kunna komma med realistiska förväntningar på vardera ”öga” (tro och vetenskap), medveten om att bägge ögon kan skärpa blicken. Också i vår tid finns med säkerhet skäl att poängtera att man begår ett stort misstag om man förväxlar den heliga Skrift med grundläggande läroböcker om astronomi, geologi, biologi och antropologi. I synnerhet om vi också vill lära oss av hur kyrkan faktiskt har läst sin bibel tidigare. Det innebär att det inte finns något behov av att manipulera eller ignorera vetenskapliga rön som inte verkar stämma överens med Bibeln. Oavsett hur vi t.ex förstår skapelseberättelsernas relation till vår historia så är ögonens kallelse densamma – att se på Kristus, trons upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2).

Jag skulle säga att det vore en god minnesregel att man inte kräver fel saker av Bibeln eller att man kräver fel saker av modern naturvetenskap. De har olika uppdrag och uppgifter. Är jag intresserad av rymden och biologi kan jag studera böcker om det, men om jag söker vishet och andlig fördjupning och kunskap om bön så söker jag mig till böcker om det. Om det är i Gud vi lever rör oss och är till (Apg 17:28) så är vetenskapliga studier något som bidrar till kunskap om Guds värld och om oss själva vi är ju Guds avbild.

Och att luras in att se saker som antingen eller… (Alltså antingen religion eller vetenskap, antingen tro eller vetande) att alltid tänka antingen eller är att lura sig själv. Det skulle ju också innebära att både religion och naturvetenskap skulle vara som två olika klassrum där alla i vardera klassrum tycker likadant. Men det är inte så som verkligheten ser ut. Att omdefiniera religion och tro på detta sätt är att också att omdefiniera vad tron handlar om. Tron kan inte förminskas till bara teoretiska omdömen. Tro är inte teorier om verkligheten, utan personlig erfarenhet och livsvandring. Som vi såg i förra delen handlar det framför allt om tillit och kärlek. Utan den goda värmen blir också kunskapen och vetenskapen inte bara kylig utan farlig.

”Utan tvivel måste kärleken informeras av kunskapen. Men om kärleken inte beledsagar kunskapen, blir det ingenting bevänt med den senare.”

– En ädel liten bok eller Theologia Germanica i Martin Luthers utgåva

Jag brukar som nämnt beskriva tro och vetenskap som, historiskt sett, en olycklig kärlekshistoria. Ibland är det nästan som Shakespeares Romeo och Julia. Den berättelsen slutade inte särskilt lyckligt, men utgången för deras gemensamma vandring i våra liv är ännu inte given. Själv tänker jag fortsätta att både förundras och undra. Lita och tänka. Jag avslutar med ett citat av religionsfilosofen Nikolai Berdjajev: 

”Det främsta argumentet för Gud finns i människan själv och hennes öde. Det har i världen funnits profeter, apostlar, martyrer, hjältar, kontemplativa, forskare, oegennyttiga sanningssökare, skapare av verklig skönhet som varit sköna själva, människor med stort djup, mäktiga i anden …  Allt detta bevisar inte en högre verklighets existens men visar på det; allt detta låter en upptäcka Gud.”