Till vad ger jag min tid?

”Bara Gud vet vad det här gör med våra barns hjärnor. Tankeprocessen som föregick byggandet av dessa applikationer, av vilka Facebook var den första, handlade om: Hur förbrukar vi så mycket som möjligt av din tid och medvetna uppmärksamhet?”

Citat av den förste presidenten för Facebook, Sean Parker – numera ”ansvarsmedveten motståndare” till sociala medier – år 2017 (Mike Allen, ”Sean Parker unloads on Facebook: “God only knows what it’s doing to our children’s brains”, intervju med Axios, 9 november 2017).

År 2024 utnämndes brainrot till årets ord på engelska av Oxford English Dictionary. Det handlar om vad som händer när man skrollar meningslöst innehåll på sin telefon tills man känner sig dummare än när man började.

Idag är brainrot, sömnbrist, utmattning, depression, ångest, polarisering, demokratihot och ständigt skrollande vardag. Liksom beroende, överstimulering och leda.

Vart går din tid och din medvetna uppmärksamhet?

I synnerhet unga hjärnor – med ett hyperkänsligt dopaminsystem och avsaknaden av både en utvecklad impulskontroll och ett moget konsekvenstänkande – är mycket sårbara idag. Flödet med ändlösa videos, reels och klipp är överstimulering förklädd till underhållning. Det är hela tiden på: ständig förväntan, flykt, jakt, upphetsning, hänförelse, och det finns alltid något till som du kanske är intresserad av eller som är rekommenderat för dig av algoritmerna.

Vad är priset som man kan få betala för ett passivt skrollande, att dras med i flödets bottenlösa ström av distraktioner?

Viktiga områden i hjärnan som hjälper dig att koncentrera, fokusera, hantera känslor och hållas sansad krymper. Både långtids- och korttidsminnet försämras. Det blir svårare att sova och att koppla av. Fysisk smärta: sjuk nacke, spänningar, huvudvärk och trötta ögon. I relationer försämras förmågan till närvaro och förmågan till empati. Du kan bli mera självkritisk; ett konstant jämförande ökar ångest, skam och tvivel på sig själv. Ångest och Fear of missing out kan triggas till och med när telefonen inte ens är nära dig.

Mobilberoende har numera fått ett namn: ”Nomofobi” (en svensk term för ”no mobile phone phobia”); en rädsla för att vara utan sin mobiltelefon eller utan kontakt med internet.

Beroendet av korta videor tränar om hjärnan att börja förvänta sig konstanta nyheter och omedelbara belöningar. Hjärnan får allt svårare av att klara av aktiviteter som är långsamma och som äger rum In real life (I det verkliga livet): läsning, kreativa arbeten, problemlösning, relationer och meningsfulla samtal.

Det är möjligt att det ligger i teknikföretagens intresse att säkerställa människors okunnighet genom ett konstant flöde med underhållning, skräp, distraktion och irrelevans. Inget håller oss så effektivt klistrade till skärmarna som dum ilska och partiskt tänkande. Främjandet av dumhet kan alltså stå i tjänst för techföretagens överlevnad och makt. 

 Techbolagen gör miljardvinster på människors uppmärksamhet, men ansvaret hamnar på den enskilda individen som scrollar för länge. Harvardprofessorn Shoshana Zuboff har visat att Google, Meta och andra teknikbolag manipulerar, loggar och arbetar på olika sätt för att hålla människor vid skärmarna. Varför? För att samla deras data, förutspå deras uppkopplade beteenden med syftet att tjäna pengar. Zuboff kallar det för övervakningskapitalism, vilket innebär följande åtta punkter:

1) En ny ekonomisk ordning som gör anspråk på den mänskliga erfarenheten som gratis råvara för dolda kommersiella bruk, så som att utvinna kunskap om och förutse beteenden för att sedan sälja denna information; 

2) En parasitär ekonomisk logik där produktionen av varor och tjänster är underordnad en ny global struktur av beteendemodifiering; 

3) En elakartad mutation av kapitalismen vilken utmärks av koncentration av rikedom, kunskap och makt som aldrig tidigare skådats i den mänskliga historien; 

4) Ett ramverk för en övervakningsekonomi; 

5) Ett lika allvarligt hot mot den mänskliga naturen under 2000-talet som den industriella kapitalismen var för planetens natur under 18- och 1900-talen;

6) En ny instrumentär makt som vill ta kontroll över samhället och som utgör en otrolig utmaning för marknadsdemokratin; 

7) En rörelse med målet att införa en ny allmän ordning baserad på total visshet; 

8) Expropriering av avgörande mänskliga rättigheter som bäst kan förstås som ett maktövertagande uppifrån; ett upphävande av folkets suveränitet.

Vad skulle hända om man kunde få lite mer distans till smarttelefonen och sociala medier i sitt liv?

Koncentrationen återvänder. Sömnen förbättras. Självkänslan växer. Humöret blir stadigare. Det konstanta jämförandet tappar makten. Hjärnan kommer att andas igen, och börja tänka längre och djupare.

Användandet av sociala medier och scrollande i flödet tar inte bara tid utan snabbar också upp upplevelsen av tid både i stunden och i det förflutna. Vår upplevelse av förfluten tid avgörs av våra minnen. Ju mer vi minns av en viss tidsperiod desto längre känns den.

Det som hjärnan behöver för att skapa starka minnen är betydande stimuli: överraskningar, berättelser, starka känslor och val. Flödet ser ut att ge oss allt detta, men saknar en bra story.

Tiden kan gå fort när man har roligt, men efteråt kan det ändå upplevas som om man hann med mycket, om man fått många starka minnen. Kan du komma ihåg vad du såg på sociala medier senast du skrollade? Flödet är motsatsen till en sammanhängande och minnesvärd berättelse.

Ditt liv är en berättelse. Vem vill du vara? Sök livserfarenheter som sannolikt leder till bra berättelser och bra minnen. Läs böcker och skriv dagbok istället för att scrolla. Ge dig ut på äventyr istället för att stanna hemma. Gör något kreativt. Jämför dig inte med andra, men håll dig nära dem som lever väl. Njut av dina upplevelser. Var öppen för att lära dig nytt. Då kommer din berättelse att upplevas som både längre och djupare.

Det fanns en tid när internet var något som människor tog sin tillflykt till. Kommer det möjligtvis en tid då man också börjar se en motsatt rörelse?

För vidare läsning och reflektion: 

Jonas Gren, Ingen surf: Handbok i nedkoppling (Weyler förlag, 2025) 

Shoshana Zuboff, Övervakningskapitalismen: vid maktens nya frontlinjer (Svensk översättning av Ola Nilsson, Ordfont förlag, 2024) 

Jonathan Haidt, Den ängsliga generationen: hur överbeskyddande föräldrar och skärmberoende skapar en epidemi av psykisk ohälsa (Svensk översättning av Daniel Helsing, Fri Tanke, 2024)

Jaron Lanier, Tio skäl att genast radera dina sociala medier (Svensk översättning av Olov Hyllienmark, Mondial, 2018).

VAD ÄR RETREAT?

”Retreat”, ”reträtt” är att ”dra sig tillbaka”, för att finna vila, inre samling och orientering i den livssituation som man befinner sig i. 

Jesus visar oss detta livsmönster: att regelbundet söka sig till en ostörd plats för att få tid till bön. Stillheten är inte så mycket ett mål som ett medel och en förutsättning.

Bönen börjar inte med hur, utan var:

”Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken (ἐρῆμος, ”ensam plats”, ”tyst plats”) och bad”. 

Lukasevangeliet 5:16

”Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”

Matteusevangeliet 6:6

Retreatens miljö är den avskilda platsen. 

Den frivilliga ensamheten eller avskildheten som övning syftar till att bryta isär det som utgör vår ytliga trygghet. På den avskilda platsen råder stillhet och den kan också vara ett kloster eller en retreatgård där mässan, tidebönerna, vägledningen och meditationerna ger retreatdagarna dess rytm och innehåll. Allt är omgivet av en vilsam och respekterande tystnad. 

Jesus drog sig undan men kom alltid tillbaka till de andra, fylld av medlidande kärlek. Gud finns överallt där vi är, och vi bör inte söka honom någon annanstans än i vår verklighet. Men retreaten ges oss som en möjlighet att sakta ner tempot, inte för att förtränga eller glömma utan för att återupptäcka vilka vi är.

Retreatens innehåll är bönen: hjärtats samtal med Gud.

Hur?

”Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.”

Matteusevangeliet 6:7-8.

Bönen är inte en prestation utan en relation. 

Bönen är en stund av vila och stillhet, stund utan tanke på resultat.

Erfarenheten att vara älskad av Gud för den jag är kan skänka mig den vila där jag blir ”hemma hos mig själv”. När människan inte längre vilar i sitt vara och i sina relationer, så söker hon sitt värde och sin bekräftelse genom att göra.

Sätt dig bekvämt och låt alla spänningar och all oro släppa, långsamt och medvetet.

Var medveten om Guds närvaro.

Lyft upp alla känslor till Gud, lägg allt i Guds goda händer.

Den återkommande avskildheten låter oss gradvis upptäcka hoppingivande gudsnärvaro i våra liv.

Retreatens metod är vilan.

Det finns ett samband mellan vila, ledighet och skolan. Dessa tre ord hör ihop med det grekiska ordet för skola, σχολή. Under antiken var att gå i skola samma sak som att vara ledig. Ledigheten möjliggör uppmärksamheten och att bara ha en sak för ögonen. Ledighet enligt detta äldre tänkande behöver fyllas med något för att bli meningsfullt. Det kan också vara vila, eftersom vilan är meningsfull och viktig. Retreaten kan också vara en del av vår bildning som människor.

Bildning

Bildning är något nödvändigt för en växande förståelse av sig själv och sin situation. Den växande medvetenheten om det som man inte känner till är också något karaktärsdanande då ödmjukheten är en av de viktigaste dygderna som hjälper oss att leva tillsammans. 

Bildningen innehåller både introspektiva och socialt inkluderande dimensioner. I kristen tradition är bildning och medmänsklighet det som gör människan till människa. Att som samhälle eller kyrka betrakta bildning som bara åsikter eller studieprogram istället för karaktärsdaning är en katastrof.

När vi slutar att läsa lyssna, tänka och samtala med varandra är det kört.

En äldre förståelse av filosofi (φιλοσοφία, ”kärleken till visheten”) och även teologi handlar om försök att ge ofullständiga verbala uttryck för en kunskap som både föregår och överstiger alla ord. Men dessa försök är inte bara utforskande av koncept, tillfälliga allegorier eller fina analogier utan andliga övningar av tanke och vilja: initieringar till ett fördjupat seende.

Andlig läsning

Retreaten kan också innebära tid för läsning och eftertanke. Det är självfallet en stor skillnad på att å ena sidan läsa ytligt, snabbt och skummande och att å andra sidan läsa långsamt med eftertanke. 

Bibeln kan också som bekant läsas och studeras på flera olika sätt. Ett sätt att läsa Bibeln på som varit viktigt i kyrkans historia är andlig läsning, eller Lectio divina. Det betyder att vi läser Bibeln i bön och andakt för att lyssna efter Gud.

Här följer lite vägledning om att läsa i Bibeln i bön som jag ibland delat i samband med retreater eller andra tillfällen för andlig fördjupning:

I Lectio divina, den andliga läsningen av Skriften, så närmar vi oss Skriften och läser i den, inte för att finna förklaringar utan för att våra liv ska bli förklarade. Traditionen talar om fyra steg:

”1) Läsningen lägger den fasta födan i munnen, 2) meditationen tuggar och sönderdelar den, 3) bönen får känning av dess smak och 4) kontemplationen är själva den ljuvlighet som gläder sig över och anammar födan.”

1. Lectio – Läsningen av Ordet

Välj en textpassage mellan fem och femton verser. Den inre hållning med vilken vi läser Bibeln gör den stora skillnaden. En inre förberedelse kan nås genom yttre stillhet och bön om Andens ljus och ledning. För Skriften blir ett levande ord endast genom Anden. Läs i ett lugnt och vilsamt tempo. Läs texten flera gånger. Försök att lyssna uppmärksamt till texten med hela ditt hjärta. Vad händer? Vad står det?

2. Meditatio – Begrundandet av Ordet

Begreppet meditation relaterar i denna tradition till Bibeln. Det är sökandet efter en fördold sanning, en skatt som är ”gömd i åkern”. I meditationen reflekterar vi över det som vi har läst. Frågorna är inte ”Vad tänkte Petrus när Jesus gjorde så” utan ”Hur handlar den här berättelsen om mitt liv”? Vi lyssnar i Ordet vad Gud vill säga oss, men utan att ägna oss åt psykologiseringar och grävande i vårt inre. Vi fäster blicken på Jesus i läsningen. Var uppmärksam på vilka ord som lyser starkare för dig.

3. Oratio – mitt svar på Guds inbjudan

Nu får också vi öppna munnen, tala och framställa vår egen begäran och egna ord. Vad är det jag känner smaken av i min meditation – vilka tankar får jag? Vad vill jag säga till Gud om texten. Vad känner jag?

4. Contemplatio – smaken av Guds närvaro

Ordet contemplatio har innebörden av att ”skåda” – det som alltid sker när Anden leder och levandegör vår bön. Vad ser jag nu? Vad vill jag göra och hur vill jag handla grundat på min bön. 

Skeendet i lectio divina med dess fyra olika steg hör ändå samman. De olika momenten övergår naturligt i varandra och skapar en dynamisk samverkan på djupet. Det är viktigt i denna läsning att vara avslappnad och att våga släppa kravet på ”resultat”. Vad du än får ut av läsningen, får du ta emot som gåva. 

Traditionen ger ytterligare följande råd vid andlig läsning:

• Föreställ dig Ansiktet som står bakom texten och som vill något med just dig.
• Läs långsamt och ta på personligt allvar det som du förstår, gläds över, skäms för, blir upprörd över eller tacksam för.
• Tre ting krävs för att läsningen ska bli fruktbar: långsamhet, avgränsning och upprepning.
• Läs så litet som möjligt varje gång, men begrunda det, lyft det in i ditt hjärta.
• Ta två eller högst tre sanningar med dig in i meditationen.
• Försök fatta något beslut i anslutning till läsningen.

Förslag på texter för andlig läsning: Luk 1:28-30, Mark 1:9-11, Joh 21:15-19

”Hon säger att många idag skulle ha behållning av att träna på att vara ensamma och i tystnad. Precis det sa hon åt en ungdomsgrupp som besökte klostret för en tid sen.

– De såg på mig som om jag föreslagit att de skulle fånga fisk med bara sina händer.

Med det sagt sammanfattar Sylvie:

– Tro kan ge dig mening i det du strävar efter – men den löser inte ditt liv åt dig. Du måste vara människa ända till slutet. Också Jesus var människa ända till slutet.

Under kvällsbönen i kyrkan sätter sig den unga mannen som doftar cigg i mitten av kyrkan. Han flackar med blicken och sen ångrar han sig. Han flyttar längst fram. Kyrkbänkarna fylls upp av människor från när och fjärran: den franska ungdomsgruppen, bybor från samhällena runtomkring Bose, den trötta studentskan.

Snart mässar de som kan liturgin och vi andra sitter tysta. En av bröderna svingar ett kar med rökelse genom kyrkobyggnaden. Altartavlan: fönstergluggarna ut mot Alperna.

Solen bryter fram och strålarna avtecknar sig i molnen av rökelse. Man behöver inte kunna ett ord italienska för att följa liturgin just ikväll: en kyrka full med människor som längtar efter ljus.”

Från Syster Sylvie: Tron löser inte ditt liv åt dig. Du är människa av Rebecca Pettersson i Kyrkpressen 15.5.2025.