”Retreat”, ”reträtt” är att ”dra sig tillbaka”, för att finna vila, inre samling och orientering i den livssituation som man befinner sig i. 

Jesus visar oss detta livsmönster: att regelbundet söka sig till en ostörd plats för att få tid till bön. Stillheten är inte så mycket ett mål som ett medel och en förutsättning.

Bönen börjar inte med hur, utan var:

”Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken (ἐρῆμος, ”ensam plats”, ”tyst plats”) och bad”. 

Lukasevangeliet 5:16

”Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”

Matteusevangeliet 6:6

Retreatens miljö är den avskilda platsen. 

Den frivilliga ensamheten eller avskildheten som övning syftar till att bryta isär det som utgör vår ytliga trygghet. På den avskilda platsen råder stillhet och den kan också vara ett kloster eller en retreatgård där mässan, tidebönerna, vägledningen och meditationerna ger retreatdagarna dess rytm och innehåll. Allt är omgivet av en vilsam och respekterande tystnad. 

Jesus drog sig undan men kom alltid tillbaka till de andra, fylld av medlidande kärlek. Gud finns överallt där vi är, och vi bör inte söka honom någon annanstans än i vår verklighet. Men retreaten ges oss som en möjlighet att sakta ner tempot, inte för att förtränga eller glömma utan för att återupptäcka vilka vi är.

Retreatens innehåll är bönen: hjärtats samtal med Gud.

Hur?

”Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.”

Matteusevangeliet 6:7-8.

Bönen är inte en prestation utan en relation. 

Bönen är en stund av vila och stillhet, stund utan tanke på resultat.

Erfarenheten att vara älskad av Gud för den jag är kan skänka mig den vila där jag blir ”hemma hos mig själv”. När människan inte längre vilar i sitt vara och i sina relationer, så söker hon sitt värde och sin bekräftelse genom att göra.

Sätt dig bekvämt och låt alla spänningar och all oro släppa, långsamt och medvetet.

Var medveten om Guds närvaro.

Lyft upp alla känslor till Gud, lägg allt i Guds goda händer.

Den återkommande avskildheten låter oss gradvis upptäcka hoppingivande gudsnärvaro i våra liv.

Retreatens metod är vilan.

Det finns ett samband mellan vila, ledighet och skolan. Dessa tre ord hör ihop med det grekiska ordet för skola, σχολή. Under antiken var att gå i skola samma sak som att vara ledig. Ledigheten möjliggör uppmärksamheten och att bara ha en sak för ögonen. Ledighet enligt detta äldre tänkande behöver fyllas med något för att bli meningsfullt. Det kan också vara vila, eftersom vilan är meningsfull och viktig. Retreaten kan också vara en del av vår bildning som människor.

Bildning

Bildning är något nödvändigt för en växande förståelse av sig själv och sin situation. Den växande medvetenheten om det som man inte känner till är också något karaktärsdanande då ödmjukheten är en av de viktigaste dygderna som hjälper oss att leva tillsammans. 

Bildningen innehåller både introspektiva och socialt inkluderande dimensioner. I kristen tradition är bildning och medmänsklighet det som gör människan till människa. Att som samhälle eller kyrka betrakta bildning som bara åsikter eller studieprogram istället för karaktärsdaning är en katastrof.

När vi slutar att läsa lyssna, tänka och samtala med varandra är det kört.

En äldre förståelse av filosofi (φιλοσοφία, ”kärleken till visheten”) och även teologi handlar om försök att ge ofullständiga verbala uttryck för en kunskap som både föregår och överstiger alla ord. Men dessa försök är inte bara utforskande av koncept, tillfälliga allegorier eller fina analogier utan andliga övningar av tanke och vilja: initieringar till ett fördjupat seende.

Andlig läsning

Retreaten kan också innebära tid för läsning och eftertanke. Det är självfallet en stor skillnad på att å ena sidan läsa ytligt, snabbt och skummande och att å andra sidan läsa långsamt med eftertanke. 

Bibeln kan också som bekant läsas och studeras på flera olika sätt. Ett sätt att läsa Bibeln på som varit viktigt i kyrkans historia är andlig läsning, eller Lectio divina. Det betyder att vi läser Bibeln i bön och andakt för att lyssna efter Gud.

Här följer lite vägledning om att läsa i Bibeln i bön som jag ibland delat i samband med retreater eller andra tillfällen för andlig fördjupning:

I Lectio divina, den andliga läsningen av Skriften, så närmar vi oss Skriften och läser i den, inte för att finna förklaringar utan för att våra liv ska bli förklarade. Traditionen talar om fyra steg:

”1) Läsningen lägger den fasta födan i munnen, 2) meditationen tuggar och sönderdelar den, 3) bönen får känning av dess smak och 4) kontemplationen är själva den ljuvlighet som gläder sig över och anammar födan.”

1. Lectio – Läsningen av Ordet

Välj en textpassage mellan fem och femton verser. Den inre hållning med vilken vi läser Bibeln gör den stora skillnaden. En inre förberedelse kan nås genom yttre stillhet och bön om Andens ljus och ledning. För Skriften blir ett levande ord endast genom Anden. Läs i ett lugnt och vilsamt tempo. Läs texten flera gånger. Försök att lyssna uppmärksamt till texten med hela ditt hjärta. Vad händer? Vad står det?

2. Meditatio – Begrundandet av Ordet

Begreppet meditation relaterar i denna tradition till Bibeln. Det är sökandet efter en fördold sanning, en skatt som är ”gömd i åkern”. I meditationen reflekterar vi över det som vi har läst. Frågorna är inte ”Vad tänkte Petrus när Jesus gjorde så” utan ”Hur handlar den här berättelsen om mitt liv”? Vi lyssnar i Ordet vad Gud vill säga oss, men utan att ägna oss åt psykologiseringar och grävande i vårt inre. Vi fäster blicken på Jesus i läsningen. Var uppmärksam på vilka ord som lyser starkare för dig.

3. Oratio – mitt svar på Guds inbjudan

Nu får också vi öppna munnen, tala och framställa vår egen begäran och egna ord. Vad är det jag känner smaken av i min meditation – vilka tankar får jag? Vad vill jag säga till Gud om texten. Vad känner jag?

4. Contemplatio – smaken av Guds närvaro

Ordet contemplatio har innebörden av att ”skåda” – det som alltid sker när Anden leder och levandegör vår bön. Vad ser jag nu? Vad vill jag göra och hur vill jag handla grundat på min bön. 

Skeendet i lectio divina med dess fyra olika steg hör ändå samman. De olika momenten övergår naturligt i varandra och skapar en dynamisk samverkan på djupet. Det är viktigt i denna läsning att vara avslappnad och att våga släppa kravet på ”resultat”. Vad du än får ut av läsningen, får du ta emot som gåva. 

Traditionen ger ytterligare följande råd vid andlig läsning:

• Föreställ dig Ansiktet som står bakom texten och som vill något med just dig.
• Läs långsamt och ta på personligt allvar det som du förstår, gläds över, skäms för, blir upprörd över eller tacksam för.
• Tre ting krävs för att läsningen ska bli fruktbar: långsamhet, avgränsning och upprepning.
• Läs så litet som möjligt varje gång, men begrunda det, lyft det in i ditt hjärta.
• Ta två eller högst tre sanningar med dig in i meditationen.
• Försök fatta något beslut i anslutning till läsningen.

Förslag på texter för andlig läsning: Luk 1:28-30, Mark 1:9-11, Joh 21:15-19

”Hon säger att många idag skulle ha behållning av att träna på att vara ensamma och i tystnad. Precis det sa hon åt en ungdomsgrupp som besökte klostret för en tid sen.

– De såg på mig som om jag föreslagit att de skulle fånga fisk med bara sina händer.

Med det sagt sammanfattar Sylvie:

– Tro kan ge dig mening i det du strävar efter – men den löser inte ditt liv åt dig. Du måste vara människa ända till slutet. Också Jesus var människa ända till slutet.

Under kvällsbönen i kyrkan sätter sig den unga mannen som doftar cigg i mitten av kyrkan. Han flackar med blicken och sen ångrar han sig. Han flyttar längst fram. Kyrkbänkarna fylls upp av människor från när och fjärran: den franska ungdomsgruppen, bybor från samhällena runtomkring Bose, den trötta studentskan.

Snart mässar de som kan liturgin och vi andra sitter tysta. En av bröderna svingar ett kar med rökelse genom kyrkobyggnaden. Altartavlan: fönstergluggarna ut mot Alperna.

Solen bryter fram och strålarna avtecknar sig i molnen av rökelse. Man behöver inte kunna ett ord italienska för att följa liturgin just ikväll: en kyrka full med människor som längtar efter ljus.”

Från Syster Sylvie: Tron löser inte ditt liv åt dig. Du är människa av Rebecca Pettersson i Kyrkpressen 15.5.2025.