Korstecknet i relation till bibelläsningen påminner om bekännelsen, att Kristus är Guds Ord (T.ex Joh 1:1-14, Kol 2:9, Hebr 1:1-3) och att vittnesbördet har nedtecknats om honom för att vi genom tron ska ha liv i hans namn (t.ex Joh 20:31, 1 Joh 1:1-5) och att lagen, profeterna och psalmerna vittnar om honom (T.ex Luk 24:25-27, Luk 24:44-47, Apg 2:22-28, 2 Tim 3:15). Skriften är livets ord för alla. Här står den horisontella linjen för en påminnelse om bibelns långa berättelse, som på ett bokstavligt och ytligt plan trots sin mångtydighet visar på en utveckling av mänsklig mognad (i att lära sig lyssna efter Guds röst t.ex utvecklingen genom 2 Sam 24:1, 1 Krön 21:1 och Jak 1:13, att växa i barmhärtighet, t.ex utvecklingen genom 1 Mos 4:23-24, 5 Mos 19:21, Matt 18:21-22) och förebildar Kristus (t.ex 1 Mos 18:23, 2 Mos 34:9 och Luk 23:34). 

När vi läser Bibelns texter är den vetenskapliga kunskapen, exegetiken och hermeneutiken goda redskap. Enligt receptionsteori kan man säga att texten är ”pregnant med mening”. Nya sammanhang kan skapa nya läsningar, läsningar som då egentligen alltid har funnits där men som inte uppenbarar sig förrän någon behöver dem. Men den tidiga kyrkan går längre än så. Dessa lärare (liksom Luther) understryker att man måste låta sig ledas av Den helige Ande i kontemplation och ta emot den gudomliga mening som döljer sig bakom och bortom Skriftens ord. Det finns ingen fundamentalism hos fäderna (och inte hos Luther heller). Då korstecknet också kan knyta an till en förståelse av den tredelade själen (huvud, hjärta, mage och könsdelar) kan man minnas en vidare tredelad kristen antropologi (kropp, själ och ande, jfr templet med förgård, det heliga och det allra heligaste) vilket också återspeglas i en äldre mystik bibelläsning där man kan tala om Skriftens kropp, själ och ande. 

”Om du begränsar den gudomliga innebörden till ordens yttre betydelse kommer Ordet inte att finna det mödan värt att sjunka ned till din nivå. Den drar sig undan in i sin hemliga boning, som är en betraktelse värdig den. Ty den gudomliga innebörden har vingar skänkta av den Helige Ande, dess vägledare… Att inte vilja se längre än till bokstaven och nöja sig med den är tecknet på ett liv i lögn.”

– Origenes av Alexandria

”Man förbiser att det mystika framträder under den bokstavliga meningen och inser inte att den bokstavliga meningen innehåller fördoldheter, så att om inte Herren öppnat meningen för apostlarna, skulle inte heller dessa ha förstått honom.”

– Martin Luther

”Den som kan stilla sitt hjärta, avlägsna alla främmande tankar och ständigt endast skåda in i själva tilldragelsen, han får den allra största nyttan ur evangeliet. Ett stilla vatten kan ju få från solen, både en klar bild och rikligt med värme. Däremot kan inte ett forsande och svallande vatten avspegla solen eller uppvärmas av den. Därför är det också så om du vill bli upplyst och uppvärmd och se Guds underbara nåd, att du måste dra dig undan till ett ställe, där du kan få vara stilla och i ditt innersta hjärtas djup ta emot den bild som detta evangelium framställer för dig. Då kommer ditt hjärta att bli ljust, brinnande, andäktigt och glatt och du skall finna idel underbara ting.”

– Martin Luther

Den vertikala linjen handlar därmed om att gå från Skriftens kropp (bokstaven och ytan), vidare till Skriftens själ (visheten och moralen) för att slutligen hitta ”skatten i åkern”: Skriftens ande som är Kristus. Skriftläsningen och kristen tro är alltså mer än moral, då det är räddning, befrielse och liv i Kristus, men denna frihet och tro får alltså också sitt uttryck i den kärlek vi lärt känna i Kristus (T.ex Gal 5:6, Gal 5:13, 1 Tim 1:5).

Utförligare undervisning om att läsa Bibeln med dessa perspektiv kommer att publiceras i framtiden.