När jag blev ombedd att undervisa om kristen mystik och mystagogisk praxis med anknytning till kyrkofäderna i den tidiga kyrkan samt arvet från den tyska medeltida mystiken (och den senare lutherska traditionen) funderade jag över hur jag kunde sammanfatta mystik undervisning från dessa traditioner i en slags modell som skulle vara lättillgänglig och meningsfull att både minnas och arbeta med i sitt personliga liv och i grupper. Slutligen blev det uppenbart för mig att man kan sammanfatta några huvudsakliga spår i korstecknet (signum crucis). Men självfallet rymmer Kristi kors i sin oändliga vishet mycket mer än vad som presenteras här (Rom 11:33).  

”Du är den som för oss öppnat vägen till uppståndelsen genom att bryta ner dödsrikets portar och göra dödens herre maktlös. Du är den som gav ett tecken åt dem som fruktar dig: det heliga korsets tecken, som gör fienden om intet och ger trygghet åt vårt liv.”

– Makrina den yngre

Korstecknet, med dess vertikala och horisontella rörelse, bildar en urkristen symbolisk sammanfattning av kyrkans tro, bekännelsen till Jesus Kristus och hans kärleks kors. Det berättar om Guds son som kommer från Fadern, som stiger ner för att uppsöka och rädda det förlorade och utplåna djävulens verk (1 Joh 3:8) och det är utgjutandet av Den helige Ande som skapar fred och gemenskap mellan människor. Att i tro teckna sig med det heliga korset är en bön, det fördriver ondskan och är ”en Guds kraft” som räddar. (1 Kor 1:18). Korset är både fult som ondskan och synden och vackert som Guds kärlek till människan trots hennes trolöshet. På korset lät sig Gud mördas för att kunna ge liv åt mördarna, och Guds kärlek kan förnya både oss och världen (se t.ex Tit 2:11-14). Det var som var ett syndens, dödens och förbannelsens träd har Gud sin i nåd gjort till ett förlåtelsens, livets och välsignelsens träd, till porten in i Guds rike för alla folk. Att teckna sig med korsets tecken är dessutom en förenande kristen praktik och den är enkel att minnas.

Korstecknet kan bli i denna modell för lärande till att börja med en kartläggning över det personliga mystagogiska lärandet (i både bredd och djup), samt en nyckel till liturgin, bibelläsningen och det personliga lärjungaskapet. Detta är tre områden där man kan tala om kristen mystik i både tidig och senare kristen tradition.

I kartläggningen av det egna lärandet kan man fundera över var man både blir undervisad och själv undervisar på ett bredare, mer generellt och ”ytligt” plan. Dessa områden kan placeras längs den horisontella linjen. Den vertikala linjen står i denna kartläggning för mer djupgående sammanhang för lärande som är mer personliga och kanske har en mer fördold karaktär. De rör personlig andlig vägledning, samtal kring andliga erfarenheter bland vänner och erfarenheter i gudstjänstliv och personlig bön. En kartläggning av ens eget lärande är en möjlig väg till fördjupad självkännedom och insikter om vad man låter forma ens lärande.